Ekevär's A-kull

Kennel Ekevär's allra första kull var mellan Yassi (Honto-No Yasasii Yuurei) och Kenzo (Sherae Takeda Ninja) och föddes 2002-05-18. Kullen innehöll 3 hanar och 1 tik.

På den övre bilden från vänster ses Ekevär's Aizyoo, Ekevär's Akai-Hana, Ekevär's Arasi och Ekevär's Akebono.

 


 

Om Bonus (Ekevär's Akebono)

Jag har fått en BONUS vars like ingen, om än aldrig så sniken, bolagsdirektör kan komma ens i närheten av. De får ju bara en massa miljoner att förvalta och ruva över under sömnlösa nätter. Medan jag har fått en glad, trofast och uppvaktande livskamrat som ger mig god nattsömn. Detta senare inte minst genom att vi dagligen motionerar varandra på timslånga promenader vid havet, bland villabebyggelsen eller i skogen. Bonus sinnen är alltid på helspänn. Ingenting undgår honom och inget är för betydelselöst att inte reagera på. Jakthunden Bonus viftar omkring och nosar upp alla spår. Hans fina hörsel och syn gör också att ekorrar och fåglar uppmärksammas. Sorkar och möss under snön kastar han sig efter. Alla dagliga promenader bjuder på spänning och äventyr.

Tillsammans upplever vi intensivt olika årstider, olika tider på dygnet, olika naturupplevelser, olika möten med människor och hundar, olika spår efter eller möten med vilda djur. Bonus erfar allt detta med nos, öron och ögon, medan jag får nöja mig med öron och ögon. Men inte enbart, Bonus är bra på att förmedla till mig, vad inte mina, men vad hans förfinade sinnen förmår fånga upp. Vi delar våra upplevelser, de binder oss samman, och vi gläds över dem.

Redan som valp var Bonus alldeles speciell. Han är Sherae Takeda Ninjas och Honto-no Yasasii Yuureis förstfödde. Född på kvällen den 18:e maj 2002 och namngiven till Ekevär´s Akebono. Han fick det bästa en valp kan få med sig ut i livet. Båda hundföräldrarna såg till att han fick en uppfostran till hund och familjen Ekevär såg till att han fick en uppfostran till familjemedlem. Den valp jag fick träffa var lugn, trygg, glad, självmedveten och mycket noga med att ha god kontakt med människor. Han hade redan fått lära sig grunderna i sitt och ligg och stanna. Och han var noga med att försöka göra allting rätt. Grunden till hans nuvarande personlighet var lagd, så det var bara för mig att ta vid och fortsätta att försöka ge honom all den närhet, kärlek och trygghet som utmärkt hans tidiga valptid.

För mig har resan fram till att skaffa hund varit lång. Jag växte upp i en familj med stor kärlek till alla våra egensinniga och självmedvetna strävhårstaxar. Men först som pensionär kunde jag skaffa mig min första egna hundkompis, det vill säga Bonus.  Av olika skäl ville jag inte välja tax utan i stället en hund av annan ras men med samma förmåga att utveckla en självständig och reflekterande hundpersonlighet. Efter mycken ”research” fann jag då att en Shiba Inu skulle passa min egen personlighet och min önskan om en tänkande, självständig, oöm, lagom stor hund. Bonus har med råge bekräftat att jag valde rätt hundras.

Både som valp och vuxen är Bonus den vackraste hund man kan tänka sig. Hans färger och sätt att röra sig får människor att le när de möter honom. Han utstrålar självkänsla, självmedvetenhet, trygghet, själslig balans, integritet och dominans. En del säger att han, trots sin storlek, ser majestätisk ut. Hans ögon är fyllda av värme, trofasthet och lugn. Och en liten retsam spjuver glimtar då och då till i ögonen. Men det är inte hans allmänna utseende som är det mest utmärkande för Bonus. Det är i stället hans personlighet. 

Jag är helt klart centrum i hans värld och han följer mig bokstavligt som en hund i allt jag gör. Vi har en ständigt pågående dialog. Jag genom prat med Bonus, och han genom en aldrig sinande variation av ylanden, skall och kroppsspråk. Jag tror att vi båda uppskattar vår kommunikation lika mycket. Bonus har egentligen inget behov av ett talat språk. Han har ju sitt eget uttrycksfulla sätt att kommunicera på. En av mina vänner, som brukar ta ut Bonus på promenader, blir alltid lika förtjust överraskad när Bonus bestämt att nu är det dags och släntrar in med en handske eller sko till honom. 

Han vill göra matte till lags men detta är till en del villkorat. Han eftersträvar en zon av oberoende omkring sig. Knähund är han långt ifrån. Samtidigt söker han ofta kroppskontakt med mig genom att med sin nos snabbt beröra mig, ge mig en slick i förbifarten eller ligga på mina fötter. Han vill att matte ställer upp på önskemål av olika slag. Kanske vill han ligga i sin favoritstol eller i solskenet på den snöiga trappan. Då försöker han beveka matte att sätta sig intill honom. Så det är inte bara jag som jobbar med inkallning och lydnad. Det är ömsesidigt. Med tiden har vi båda blivit bra på kompromisser. Dessutom har Bonus helt klart humor och det underlättar för oss båda. Ingen dag går utan några goda skratt.

Hans egenskaper är i mångt och mycket dem som brukar tillskrivas det äldsta barnet i familjen. Han var som valp brådmogen och som vuxen är han ansvarstagande och vill gärna bestämma. Av sin matte kräver han hänsynstagande och omvänt, han tar hänsyn till matte. Han vill fortlöpande veta vad matte tror och tänker om sådant som han har att förhålla sig till. Matte måste således, även om det är mitt i natten, aktivt hjälpa Bonus att ta ställning till om han skall skälla eller inte på det nya han iakttar. I de flesta fall blir vi helt överens om vad som behöver göras. Han tycks inte ha något emot att fråga matte till råds. Men, han vill gärna klappas om och få beröm för att han håller vakthållningen. Hans minne är det heller inget fel på. Observant är han alltid, men ge skall gör han bara vid uppenbart nya händelser.

Bonus är helt övertygad om att han är den som sitter inne med förståndet i familjen. Det innebär bland annat att försöka hålla matte ifrån sådant som hon själv inte har förstånd att begripa betydelsen av. Den alltid lika lojale Bonus har därför tagit som sin huvuduppgift i livet att hålla ett öga på matte och vid behov beskydda henne. Det värsta är när matte gått utanför stängslet kring tomten och Bonus är innanför. Kommer det då någon förbi ljuder det berömda Shibaskriket. Eftersom alla grannarna på gatan tycker om Bonus strömmar de då till från alla håll. De kan ju inte tro något annat än att Bonus misshandlas å det värsta. Ja, detta kan vara nackdelen med en beskyddande hund, men fördelarna är desto större. Med Bonus vid min sida behöver jag aldrig känna mig orolig vad som än händer. Bonus reflekterar och handlar aldrig oövervägt. När till exempel fyrverkerier fyras av nattetid, väcker han mig alltid. Jag får då inte ligga på övervåningen. Istället måste jag förflytta mig till den tryggare undervåningen och får tillbringa några timmar med att titta på dåliga filmer på TV. Bonus sover sött vid mina fötter. Så fort jag försöker ta mig upp till sovrummet hindrar han mig. En bättre body guard än Bonus är omöjligt att finna. Han skulle kunna gå i döden för mig.

Så fort något nytt inträffar måste Bonus ta reda på vad detta är för någonting. Om det till exempel kommer nya dofter när jag lagar mat, står Bonus vid min sida, följer varje moment, når med nosen och framtassarna upp till bänkens/spisens kant, sneglar ömsom på mig och ömsom på matberedningen och tar in det jag berättar om matlagningen. Men, som den värdiga och väluppfostrade(!?) hundkompis han är, tigger han aldrig mat eller stjäl mat från framdukade bord. Bonus är en eftertraktad gäst hos alla mina vänner. Inbjudningar även till sådant som kräftskivor gäller mig med hund. Som gäst är han vänlig, förekommande och artig.

Bonus vill aldrig göra mig ledsen. Därför lyder han mig oftast, inte därför att han är dresserad eller tycker det är bekvämt, utan därför att han tycker så mycket om mig. Hans behov av oberoende, och att ibland få göra sådant som matte inte kan delta i, gör att han då och då struntar i vad jag vill. När han varit uppenbart olydig försöker han efteråt kompensera detta genom att vara alldeles enormt kelsjuk och med hela sitt kroppsspråk visa hur underbart roligt det är att ha sin matte. Hans omtänksamhet är närmast rörande. Jag har tidvis behövt gå på kryckor. Då har jag kunnat lita helt på hans omtanke och kunnat fortsätta rasta honom för han har under dessa perioder aldrig visat några tendenser att rycka i kopplet, kasta sig efter möss i dikesrenarna eller vilja dra iväg för fort. Endast en intelligent hund med stor inlevelseförmåga klarar av något sådant. Undra på att jag beundrar min hund!

Jag känner en djup tacksamhet över att det var just jag som fick förtroendet att få köpa Bonus. Tänk att jag skulle få det finaste som finns: en livskamrat som ger mig villkorslös kärlek och en tillit utan motstycke.

/Britt Johansson, Bonus matte